Jag mötte just en man på 4:ans buss. Han böjde sig ned några gånger och ordnade något nere vid golvet och tillslut förklarade han för mig att det var det var skosnörena som krånglade.
- Du får knyta dubbelrosett, rådde jag honom käckt.
Han log och vi satt tysta en stund. Jag var inte helt säker på att han förstått mig, men så sade han:
- Jag ska köpa andra skor nästa gång.
Nu undrade jag förstås om han tänkte sig sådana med kardborrband och tyckte att det var ett väldigt drastiskt beslut bara för att skosnörena gått upp. Det kunde förstås också varit så att han glömt att knyta dom innnan han gått hemifrån, men jag tyckte det var litet för intimt att forska i den saken.
Precis efter Västerbron utbrister min granne:
- Det är fint ute.
- Ja, det blir nog sommar i år också, svarar jag.
Mm, säger han och sedan är vi tysta fram till Västerbroplan när min bussgranne säger:
- Ja, det kan bli väldigt varmt. Det går riktigt dåligt för världen.
Nu är det min tur att hmm:a innan han fortsätter:
- Men jag är inte rädd för jag ber i min aftonbön om att Han ska påminna mig när det är dags.
- Har Han har sagt något än, undrar jag?
- Nej, han svarar ingenting. Du vet, på den dagen ska alla döda resa sig ur sina gravar.
Han skakar på huvudet för att understryka allvaret och ser mig rakt i ögonen när han fortsätter:
- Alla som hör Honom ska resa sig ur sina gravar.
- Hoppas att jag är döv i döden så jag kan ligga kvar.
Han ser förskräckt på mig och utbrister uppbragt:
Nej, nej!
Nästan alla går av vid Fridhemsplan, han också. Han säger hej då och jag önskar honom en trevlig dag.
På fötterna har han vanliga svarta, litet grövre läderskor. Det är prydligt knutna med dubbelrosett.